känner mig ganska så tom. Hatar när jag gör det vissa dagar. Eller ja alla dagar då man är ensam i alla fall för min del. Ensamheten är min största rädsla. Så kanske därför jag känner mig så tom när ingen är i min närhet. Eller så är jag bara fedt ledsen för jag har haft en person i min närhet exakt hela tiden i typ 2 veckor. Nu började tankarna flyga iväg. Ibland känns det som det vore bättre att ta någon drog så man bara sov genom hela livet. Fast i och för sig då hade man lika bra kunnat dö. Jag tänker ofta på vad livet har för någon fuckt up mening om vi alla ändå vet att hur mycket vi kämpat, hur skit vi mått eller om vi haft ett elegant liv så kommer vi för eller senare dö. Jag förstår inte meningen med livet. Alla pratar om gåtor hela tiden. Jag försöker lösa en, det är mitt egna liv. Mitt liv är hatat från och till. Just nu är jag påväg neråt. Har inte sagt ett ljud på några timmar. Det brukar bli så då. Fast imorgon går det hela över ( förhoppnings vis) bara jag träffar någon eller sover bort hela dagen och väntar tills på torsdag eller ja det hade alltid varit skönt att sova tills skolan börjar. Men vad har allt detta för någon dum mening? Precis ingen ! Livet har ingen mening. Det finns inget helvete eller paradis efter döden. Det finns bara samma dumma skit som det finns nu ett meningslöst liv. Så varför då vara rädd för döden när det kanske ändå blir det samma? Varför vara rädd för livet. Varför skapades känslor ens över huvudtaget? bara så nu vet så suuuuger känslor fett jädrans mycket. Ja det gör dem. För jag hatar dem!
hörs!