ibland blir jag trött. så himmla trött. tyvärr vet jag nästan 60% av alla gångerna inte på vad. men just nu är jag trött på människor! människor som inte kan förstå ett ända skit ! folk som sitter och kämpar livet ut för något. men allt dem får tillbaka är bara ett jävla "kämpa på, allting blir bra tillslut." när ni människor säger detta vet ni mycket väl om att det är bara en liten tröst för stunden. för ni har själv varit i den sitsen. ni vet också mycket väl att det inte blir bättre bara för att man har kämpat sig genom livet. att man går på det är det värsta! det som är ännu värre är att vi alla går på det när vi vet att det aldrig funkar. jag är så himla trött på att vi tror på så mycket. vi är så blinda när det gäller oss själva. vi blir så blinda när det gäller vårt egna mående. vi människor är så blinda för verkligheten. jag tror allt detta. jag tror att vi människor mår dåligt av exakt alltid. jag tror att vi människor inte vet vad lycka är. att vi bara spelar hela livet ut. den ända lyckan vi kan få är kärleken. när man väl hittat kärleken så finns det inga hinder. men kärleken ger en bara mer smärta och lindrar ännu mindre smärta än vad man får ta. jag tror att det ända som hindrar en från att visa att man mår som man mår är en själv.
peace!