jag fattar inte vad jag gör uppe..
att sova nu förtiden känns bara så damn svårt.
ställer samma dumma fråga som jag alltid gör, varför?
liksom jag ställer in mig på att göra saker fö min egna skull, men det blir alltid skit för jag e dum nog att jag aldrig gör dem.
är jag dum på riktigt eller bara inbillar jag mig att jag är en ilsken person.
detta låter sjukt men hade jag fått chansen att slå ngt i ett bråk elr ja ni förstår så hade jag inte tvekat.
jag är dock inte den personen som slåss så det hade nog sätt riktigt roligt ut för den som hade tittat på.
men om jag nu hade varit så inne i min ilska.
varför skär jag inte mig då?
jag är rädd, ja jag sa det.
jag är rädd för mig själv ibland. att jag ska fortsätta skada mig utan ngn dum anledning.
men jag antar att anledningen är precis som ciggen, det gör mig lugn.
kan knappt förstå att en gift pinne och en kniv är det som gör mig som mest lugn.
all denna stressen fuck ! den dödar mig i vissa tillfällen, självklart är det fel personer som får ta min skit.
dem vet vem dem är och jag ber om förlåtelse.
liksom mina tankar går till och med ibland när jag är med min flickvän och jag får ett spel , då jag vill skära mig.
tankarna går alltid "tur att hon är här annars hade jag gjort det, annars hade jag fått känna en skön men lidsam smärta, ett rop på hjälp". nej föresten tänkter jag, jag kan göra det imorgon i ställtet.
när det är mitt imorgon orkar jag inte.
för jag bryr mig för mycket om vad allmänheten tycker och tänker om mig.
jag hatar det! jag hatar det !
vill ha någon dum off knapp på min hjärna så den slutar vara depprimerad, så den kan vara lycklig alla stunder inte bara när jag är med min flickvän och inte dem dåliga tankarna har tagit över mina glada tankar.


- ibland önskar jag att livet vore så himla mycket enklare